Sommaren kommer, de tar våra kroppar

Publicerad 11.02.2015 kl. 21:27

Jag skrev en gång för nästan ett år sen (alltså ungefär när jag senast uppdaterade bloggen, hah), om mina obehagskänslor för arbetsmarknaden. För att den blottar alla klasskillnader och orättvisor som samhället i dag maskerar som en jämlik utgångspunkt där vem som helst kan använda sitt kreativa cv-skrivande för att ta sig dit de vill.

Nu är det sommarjobbsansökningstider - eller har varit en bra stund, nu är det kanske redan för sent - och min frustration över situationen har inte minskat.

Jag hatar att söka jobb. Jag känner mig förminskad, utelämnad, falsk och självgod på en och samma gång. Jag hatar att ett jobb som går till mig samtidigt betyder att någon annan blir utan. Någon som inte förtjänar jobbet mindre än jag, utan som bara haft lite mer otur i omständighetslotteriet.

Jag hatar att det känns som om det inte är okej att låta bli att söka sommarjobb om en inte är a) utbränd b) utmattad c) deprimerad d) ska sommarstudera e) är jätterik.

Jag hatar att det finns de som är så jätterika att de kan slippa tänka på sånt här.

Jag hatar att jag och alltför många andra på riktigt har internaliserat tanken på att lönearbete är lika med människovärde. Att vi inte istället kräver ett samhälle där hela cirkusen med cv-tävlingar och personlighetsrankning skippas och vi istället fördelar arbete jämt mellan alla, så allt som måste göras blir gjort och vi sedan kan använda resten av tiden åt sandslott och väggklättring.

Jag hatar att jag är med och upprätthåller den här cirkusen. Jag hatar när vi låtsas som om världen är rättvis när det inte stämmer.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver?
AMEN!
Sandra12.02.15 kl. 12:47

Feminist och skrivare.

Ofta arg, ofta glad.

Gillar dans, gladpunk, filosofi, estradpoesi, skrivhäng och prat.

Senaste kommentarer