"faith answered: no one's there"

Publicerad 04.07.2014 kl. 16:17
Fortsätter detta något skamlösa linkandet med att säga att ni gärna får kolla in nyaste Kontur om tro och tvivel. Jag medverkar med en krönika om ett tema jag tänker väldigt mycket på, nämligen feminism och kristen tro. Kopsar in texten här med, för den som inte orkar klicka.
 

 

”Faith answered: No one’s there.”

Jag köpte ett paket Yogi Tea på rea. För varje tepåse jag öppnade blev jag mer och mer övertygad om att orsaken till det billiga priset var att munken, eller yogin, eller mindfulness-coachen, eller vem som än hittar på de där små visdomsorden på etiketterna hade haft en dålig vecka när just det här tepaketet tillverkades.

”Have inner peace”. ”See other people”.

Inte en tillstymmelse till ansträngning och poesi.

En morgon möttes mina trötta ögon av orden ”Faith answered: No one’s there.”

Det gjorde mig road, men också lite provocerad.

Inte nog med att det lät som ett halvt knack-knack-skämt, det var dessutom en oväntat skarp positionering för att komma från ett företag vars affärsidé bygger på ett intresse för pseudoasiatisk nyandlighet. Inget fel med nyandlighet i sig, men varför ta avstånd från andra former av andlighet? Det vill säga tro.

I sig är det inget exceptionellt, om det är något det är okej att hacka mer på i de mest frisinnade kretsar så är det tro. Feminister, antirasister, humanister, socialister, miljökämpar och aktivister – alla dessa grupper som jag identifierar mig med, eftersom de strävar efter att motarbeta förtryck och exploatering – är ofta förvånansvärt snabba att sätta idiotstämpel på alla som kallar sig troende. Framför allt kristna.

På många sätt kan jag förstå det. Kyrkan har gjort sig skyldig till ofantligt mycket patriarkalt våld genom historien. Och jag blir mycket argare när ett samfund som påstår sig värna om de utsatta gör sig skyldiga till övergrepp, än när ett multinationellt företag gör det.

Ändå är det så lätt att glömma att maktmissbruket som skett och sker inom kyrkan faktiskt sker inom de andra rörelserna också. Feminismen har gjort sig skyldig till rasism och klassförakt. Socialismen till kvinnoförakt och korruption. Bara för att nämna några.

Att folk (ofta män) har utnyttjat kyrkan för att utöva makt är inte konstigare än att folk har utnyttjat ekonomin, vetenskapen och kulturen för att utöva makt. Det finns många problem inom både ekonomin, vetenskapen, kulturen och kyrkan, men jag tror inte problemen löses genom avståndstagande, utan genom engagemang.

Nu är det klart att kyrkan skiljer sig lite från de övriga fälten jag nämnde. Den förutsätter någon form av tro, för att en alls ska uppleva det motiverat att engagera sig. Och när det gäller tro är jag väldigt ointresserad av att debattera och omvända. För mig handlar tro väldigt lite om ord. Det handlar väldigt lite om regler, väldigt lite om image.

För mig är tro en kroppslig upplevelse av att a) vara älskad och b) ha ett ansvar att alltid stå den svagares sida.

Att jag valt att tolka den här upplevelsen inom ramen för just kristendomen är ett val jag gjort på basen av uppväxt och magkänsla. Det kunde säkert ha sett annorlunda ut. Men nu är det så här.

Jag känner mig ganska ofta obekväm i kristna sammanhang. Lite för provokativ i vissa, lite för traditionell i andra. Ändå får det mig inte att vilja sticka därifrån, utan snarare att inse att det är bra att jag är där. Inga rörelser mår bra av att vara för homogena. Spiksäkra svar som ”No one’s there” leder ingenstans. Jag citerar hellre Eva-Stina Byggmästar och frågar om där finns någon:

 

Är du där inne?

Jag äger inget annat ljus

att lysa min väg i natten

än det som med liten, öppen

låga brinner i min själ –

Men svara, säg att det är du

som är ljuset inom mig.

Säg att inget är förgäves,

Att allt äger en dold mening –

När du för mig närmare mig själv,

närmare det som är du i mig.

(Näckrosön, 2003)

 

Så här snyggt var den layad på riktigt.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver?

Feminist och skrivare.

Ofta arg, ofta glad.

Gillar dans, gladpunk, filosofi, estradpoesi, skrivhäng och prat.

Senaste kommentarer